Varför får vi lön?
TV4 har idag haft ett inslag rullandes där telefonsäljare klagar över sitt jobb och sina arbetsvillkor. Kärnan i kritiken är det förskräckliga: deras prestation mäts och lönen sätts därefter! Herregud! Hur kan något sådant ske? Är det inte meningen att alla ska få samma lön oavsett prestation? Att den som sitter och glider dagarna i ända ska bli lika glad den 25e som den som verkligen presterar? Som tur är har vi i Sverige en stor tradition av fackförbund som försöker sätta stopp för sådana dumheter som individuell lönesättning och krav på anställda!
Det som är skrivet ovan är självfallet ironiskt, tyvärr är varken nyheten, kritiken eller fackförbunden ironiska. Någonstans måste man även i socialdemokratins Sverige inse att det inte är en mänsklig rättighet att gå till jobbet och sitta av dagen! I min mening är prestationsrelaterade löner det bästa som finns! Det sporrar anställda till att göra ett bättre jobb, det är lätt för arbetsgivaren att se vilka som är lämpliga för jobbet och det borde stärka individens arbetsglädje. Jag tycker heller inte att det är konstigt att arbetsgivaren har åsikter om hur mycket eller hårt man jobbar eller att den sätter press på de anställda. Gissningsvis är de som klagat sådana som inte gillar att jobba under press alternativt inte har talang för att jobba som säljare. I sådana fall bör man söka sig till en annan bransch! Vem skulle göra ett reportage om att det är synd att de som är höjdrädda inte kan jobba som takläggare?
Olika människor passar för olika yrken. I min värld är prestationsbaserad lön något självklart, det är inte fult att prestera! Det ska löna sig att vara duktig! Sen finns det olika sätta att göra det på. Antingen kan man ha en lön som beror direkt på en mätbar prestation eller så kan man helt enkelt ha en individuell lönesättning som utvärderas regelbundet och är baserat på chefens helhetsintryck över ens insats.
Är man för "lika för alla" visar det tydligt att man antingen är lat och inte vill anstränga sig på jobbet eller att man är dålig på det man gör. Oavsett vilket av alternativen som gäller bör man inte gå ut i media och klaga....
Det som är skrivet ovan är självfallet ironiskt, tyvärr är varken nyheten, kritiken eller fackförbunden ironiska. Någonstans måste man även i socialdemokratins Sverige inse att det inte är en mänsklig rättighet att gå till jobbet och sitta av dagen! I min mening är prestationsrelaterade löner det bästa som finns! Det sporrar anställda till att göra ett bättre jobb, det är lätt för arbetsgivaren att se vilka som är lämpliga för jobbet och det borde stärka individens arbetsglädje. Jag tycker heller inte att det är konstigt att arbetsgivaren har åsikter om hur mycket eller hårt man jobbar eller att den sätter press på de anställda. Gissningsvis är de som klagat sådana som inte gillar att jobba under press alternativt inte har talang för att jobba som säljare. I sådana fall bör man söka sig till en annan bransch! Vem skulle göra ett reportage om att det är synd att de som är höjdrädda inte kan jobba som takläggare?
Olika människor passar för olika yrken. I min värld är prestationsbaserad lön något självklart, det är inte fult att prestera! Det ska löna sig att vara duktig! Sen finns det olika sätta att göra det på. Antingen kan man ha en lön som beror direkt på en mätbar prestation eller så kan man helt enkelt ha en individuell lönesättning som utvärderas regelbundet och är baserat på chefens helhetsintryck över ens insats.
Är man för "lika för alla" visar det tydligt att man antingen är lat och inte vill anstränga sig på jobbet eller att man är dålig på det man gör. Oavsett vilket av alternativen som gäller bör man inte gå ut i media och klaga....
Kommentarer
Trackback
